det är sån konstig känsla jag saknar tiderna då vi var bästa kompisar och var med varandra typ hela tiden det var så underbart att få känna sig accepterad men allt det verkar vara krossat för du vägrar vara min vän och jag sitter och väntar varenda dag på att vi ska vara vänner som förr igen men det kommer alldrig hända så jag ska lsuta tänka så elr vad ska jag göra men jag ska njuta av mitt sommarlov elr aa resten av det :)
ceya / johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar